Att demonstrera för kapitalism

“Varför ska man demonstrera för kapitalismen?” är nog en av de vanligaste frågorna jag fått den senaste tiden. “Kapitalismen har ju redan vunnit--det finns inga alternativ”, fortsätter många. Vissa hävdar till och med att Göran Persson är nyliberal--vad sjutton ska man då demonstrera för? Men kapitalismen har inte alls vunnit!
      De flesta som demonstrerar på gator och torg är vänster. När man tänker sig en demonstration är det antingen första maj eller manifestationer och så kallade gatufester som händelserna i Göteborg och Reclaim the Streets. Att demonstranterna är vänster är inget att diskutera, det är självklart. Lika självklart är det att det varje gång är väldigt glest mellan så kallat vanligt folk på dessa sammankomster. Vissa kallar sig i och för sig journalister och försöker därigenom legitimera det våld och den förstörelse, som knappast är syftet med manifestationerna, men som med jämna mellanrum ändå förekommer.
      Den nya vänstern är argare än tidigare och verkar ha hela världen emot sig--i alla fall om man frågar dem själva. Om man pratar med dem får man reda på att hela världen är nyliberal och behöver en socialistisk revolution; ett avslut för kapitalets makt.
      Jag respekterar deras åsikt, men jag kan inte låta bli att förundras över den ignorans de uppvisar. De tror alla på Karl Marx ekonomiska teori som han själv skrev den, eller som hans efterföljare “förfinat” den. Bortsett ifrån att Marx själv inte var ekonom (och att hans ekonomiska teorier grundades på en annan icke-ekonom) verkar den nya vänstern ha glömt hans framtidsvision i Det kommunistiska manifestet.
      Marx siar om att proletariatet, den förtryckta klassen, ska resa sig och genom proletariatets diktatur införa kommunismens lyckorike. Hur proletariatets diktatur ska uppnås uttrycker Marx väldigt tydligt: “det första steget i arbetarrevolutionen är att höja proletariatet till härskande klass, erövra demokratin”. Därefter, hävdar han, ska den politiska makten användas för att “centralisera alla produktionsinstrument i staten”.
      I den industrialiserade världen tror Marx att detta kommer att ske genom tio typiska punkter, däribland stark progressiv beskattning, införande av valutamonopol med centralbank underställd staten och statlig samhällsplanering.
      När man utvärderar de tio punkterna inser man snart att vi i Sverige genomfört mellan sju och tio av dem (beroende på hur smalt man tolkar dem). Nyliberalism?
      Det här är en av anledningarna till att jag demonstrerar på söndag. Det svenska samhället är, enligt Marx egen definition, mycket nära att klassificeras som proletariatets diktatur. Trots detta (det är nog därför den nya vänstern är så frustrerad) har man inte lyckats göra sig kvitt marknadsekonomin och företagandet.
      Som jag ser det utgör den kapitalism som idag ändå existerar en strimma av hopp i det mörker som i Marx spår sluter sig kring oss. Det visar att det finns ett hopp för mänskligheten.
      Kapitalismen är för mig inget konstigt--och den är varken ondska eller godhet. Den bara är. Att vara för kapitalism handlar nämligen inte om att stå på de rikas sida mot de som har det svårt. Det handlar om att stå för varje människas rätt att själv välja vad man vill göra och vad man själv tycker är värt att köpa, byta, ge eller få.
      Den så kallade fria ekonomin innebär inget annat än ett öppet samhälle där varje människa har rätt till en egen åsikt och att själv forma sitt liv. Denna frihet leder tvivelsutan till kapitalism genom att alla har möjligheten att skapa ett bättre liv på egen hand eller med hjälp av andra--på det sätt man själv anser är rätt. När människor har rätt att välja är det företagen som måste överträffa varandra för att få kundernas förtroende--det blir en penningens demokrati, där varje människas val att köpa (eller inte köpa) formar ekonomin och samhället. Därför kan det inte finnas förtryck på en marknad, den måste grundas på ömsesidig respekt och alla människors lika rätt.
      Kapitalism är, helt enkelt, det som händer när människor har frihet att välja.
      Det är det här jag tycker är så viktigt. Alla människor är olika och har rätt att forma sina liv på de sätt som passar dem bäst. Det enda ekonomiska system som kan kombinera frihet med lika rättigheter och framsteg är kapitalismen. Det öppna samhället är oöverträffat både i att lyfta fattiga och därigenom minska klyftorna--och att föra människorna och samhället framåt. Av samma anledning drabbar oerhörd fattigdom och svält människor i slutna diktatoriska samhällen som Nordkorea och tidigare Sovjetunionen.
      Den mänskliga skaparkraften och allas möjligheter under frihetens stjärnhimmel hyllas i Walk for Capitalism. Människor som tror på sina medmänniskor kommer fredligt att manifestera detta synsätt i Stockholm såväl som på flera andra orter i Sverige och över hela världen. På söndag 1 december.





Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe