December 4, 2006   

Sverige är näst värst

De flesta av oss har nog någon gång haft en känsla av att vara iakttagna och studerade. Det är en obehaglig, genuint otrevlig känsla, även om man egentligen inte har något att dölja eller gör något fel. Bara tanken på att någon registrerar vad man har för sig, var man är, vem man talar med, vilka vardagsrutiner man följer, är otäck och olustig. Man känner sig naken, sårbar, kränkt.
     Även om man har “rent mjöl i påsen“ är det inte så lustigt att veta att någon annan, en främling, tar del av ens liv. Speciellt inte om det inte är ett eget val utan helt ofrivilligt.
     Det är viktigt för oss att få känna att vi har något privat, även om det vi gärna håller privat i sig kan uppfattas som ganska värdelöst. Det är viktigt för oss att själva rå över den delen av våra liv som ligger oss närmast. Och att själv få välja vem man delar den med.
     Det är därför det så kallade Bodströmsamhället, där staten övervakar oss i allt vi gör, är så skrämmande. Den stat som utger sig för att skydda oss är den som kränker vårt mest privata--vår integritet. Vad är det för en beskyddare som anser sig ha rätten att ta sig sådana friheter på vår bekostnad?
     Men det är dessvärre inte en ond aning om en avlägsen framtid. Enligt en ny rapport från den brittiska människorättsorganisationen Privacy International, som specialiserar sig på just integritetsfrågor, är Bodströmsamhället redan här. Svenska staten rankas som den mest övervakande och integritetskränkande i EU näst Storbritannien.
     Sverige hamnar i den näst värsta kategorin, “omfattande övervaknings- och kontrollsamhällen“, på samma totalpoäng som Israel och snäppet bättre än Filippinerna. Vi ligger en bra bit sämre till i personlig integritet och frihet än t ex Ungern, Lettland och Slovakien.
     Så priset vi betalar är redan högt, och det lär bara stiga. Den förra regeringen arbetade hårt med att inskränka varje rätt till en privat sfär. Den borgerliga regeringen arbetar åt samma håll, om än inte i samma takt. Det finns inget som tyder på att utvecklingen är på väg att vända. Snarare utökas befogenheter och man finner alltfler användningsområden för den information som insamlas.
     Från vägtullar och övervakningskameror på torg och bussar till kartläggning och spårning, och sedan från kartläggning till misstänkliggörande. Vi beter oss alla på sätt som av någon kan uppfattas som skumt eller “onormalt“. Ju mer staten vet, desto större är risken att vi hamnar i ett register någonstans som potentiella brottslingar eller misstänkta. I förebyggande syfte.
     Det är inte längre en fråga om att känna sig iakttagen, för det är en sanning. Det är i stället en fråga om vem som sitter på informationen och hur den kan tolkas. Ingen kan med säkerhet veta om ett felslaget telefonnummer eller busringning, en ovanlig tidningsprenumeration, parkeringsböter på fel plats eller en onormal hobby leder till misstankar om brott.
     För även om du anser dig ha rent mjöl i påsen, hur vet du att den som iakttar dig gör samma tolkning?




Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe